Fartygsmaskineri & framdrivning
Framdrivningslinan och dess komponenter, från huvudmotor till propeller.
En motor som inte driver propellern direkt, vanligen kopplad till en generator som levererar elkraft.
En komponent som förbinder två axlar för att överföra vridmoment. Elastiska kopplingar tar upp felinriktning och torsionssvängningar; stela flänskopplingar gör det inte.
En enhet som reducerar motorvarvtalet till propellervarvtal och kan innehålla kopplingar och backväxel.
En anordning som styr motorvarvtalet genom att reglera bränsletillförseln efter lastförändringar. Moderna regulatorer är elektroniska.
Den drivmaskin som driver framdrivningssystemet, vanligen en diesel- eller dual-fuelmotor, eller generatorerna i ett dieselelektriskt arrangemang.
Ett roterande nav med blad som omvandlar axelns vridmoment till dragkraft. Fast och ställbar stigning är huvudtyperna.
En rörlig styryta i aktern, vriden av styrmaskinen, som styr fartyget genom att avleda vattenflödet.
Den enhet som överför kraft från motor eller växel till propellern: mellanaxlar, propelleraxel, lager och kopplingar.
Röret genom akterkonstruktionen som bär propelleraxeln, dess lager och tätningar och håller sjövatten ute och smörjmedel inne.
En framdrivningsenhet som ger tvärgående eller riktningsbar dragkraft. Tunnelthrustrar hjälper vid manövrering; azimutthrustrar ger huvudframdrivning och styrning.