Terminologi för fartygsmaskinteknik
System och komponenter som håller ett fartyg i drift: rörsystem, värmeöverföring, vätskehantering och hjälpsystem.
Vikt, normalt sjövatten i särskilda tankar, som förs för att justera djupgående, trim, slagsida och stabilitet.
Den lägsta invändiga delen av skrovet där vatten samlas, och den rundade övergången mellan botten och sida. Länssystem pumpar ut detta vatten.
En roterande trumma med vertikal axel som används för att hala in förtöjningslinor.
En kant på ett rör, en ventil eller en rördel som möjliggör ett skruvat förband med packning. Mått och tryckklasser följer standarder som EN 1092-1, ASME B16.5 eller JIS.
Utrustning som överför värme mellan två medier utan att blanda dem. Plattvärmeväxlare och tubvärmeväxlare är vanliga för kylning av motorer och olja.
En sammanbyggd enhet med tank, pumpar, motor, ventiler, filter och kylare som levererar trycksatt hydraulvätska till ställdon. Förkortas HPU.
Ett rör eller block med flera in- eller utlopp som fördelar eller samlar flöde, till exempel en lastmanifold eller ett hydrauliskt ventilblock.
En maskin som förflyttar vätska genom att tillföra den energi. Centrifugalpumpar används för stora flöden; deplacementpumpar för viskösa vätskor och höga tryck.
En dräneringsöppning som leder vatten från ett däck överbord eller till ett dräneringssystem.
En urtagning i undervattensskrovet, försedd med galler, varifrån sjövatten tas in för kyl-, ballast- och brandsläckningssystem.
En anordning som startar, stoppar, reglerar eller styr flödet i ett rör. Slid-, sätes-, vridspjäll-, kul- och backventiler är de vanligaste marina typerna.
En däcksmaskin för att hiva och fira ankare och kätting, med kättingskiva och broms.